Den kyliga eftermiddag förbyts sakta mot kväll och den undangömda solen värmer igenom mina lager utav kläder. Pirret från att ha skådat en av de snyggaste unga männen dalar sakta bort. Kön rör sig sakta framåt och det ständiga obehaget av att vara där man inte hör hemma rungar igenom hela kroppen. Oförstående är dem också.
Efter ett tag så inser mitt sällskap och jag att vi står i en kö som har reserverade platser, och vi hänvisas nu till stentrapporna utanför tältet som delas av med ett polisband, då dom inte vill att någon som inte har tillräckligt hög status ska smita in. Inte direkt roligt att ha dessa känslor inombords och inte kunna släppa ut dem och diskutera över samhället.
Tiden tickar och det blir bara löjligare att vi ska behöva stå utanför tältet och bevittna vår första mode show irl, men minnet utav musiken som tidigare pumpats utåt från tältet får mig att bita ihop. Det är värt det, så länge musiken kan vibrera igenom min kropp och ersätta allt ruttnande och brutet mot något helt för bara några minuter, så kan jag stå ut med att stå stilla och vänta.
Känner mitt humör sjunka desto längre vi behöver vänta. Precis när längtan börjar vittra sönder och ersätts utav något annat mer aktuellt behov eller någon tanke, så börjar marken att vibrera. Mina ögon spärras upp i förundran och alla runt omkring mig förlorar betydelse.
Blundar och tvingar sedan mina ögonlock att öppnas för att kunna ta in hela scenariot. Allting stämmer in. Det är här som jag hör hemma. Precis här. Utan förvarning så glider en svidande tår nedför min vänstra kind. Torkar snabbt bort den och sätter på glasögonen. Vill inte visa min starka reaktion för det här. Varför skulle någon förstå den? Vem annars skiter fullständigt i själva showen och förtrollas istället utav de tryckande ljudvågorna som skapar harmoniska läten.
Det närmsta jag kommit lycka på länge glider mig sakta ur händerna. För att inte bryta ihop så stänger kroppen av, och förbyts mot något ilsket, kyligt. Försök om att ta sig upp ur det iskalla djupet går i spillror när jag möts utav en inre isvägg mellan ytan och mörkret.