Jag vet inte

hans favorit färg

eller vad för slags musik som får hans hjärta att slå hårdare

eller vad som får honom att le bara av tanken på det.

Jag vet inte vad hans största skräck är

eller ifall han ligger vaken på natten och funderar på samma saker som jag.

Men vad jag vet är

att hans leende är fantastiskt

och att hans ögon är lika blå som himmelen, om inte blåare

och att hans kläder är simpla vilket passar honom så bra.

Även att han försökte, fast vi förstod inte varandra.

Och jag önskar verkligen

att jag visste ifall han tänkte på mig som jag tänker på honom

och vad som får honom att brista ut i skratt

och ifall han är en morgon människa eller föredrar nattens lugna slag.

Men jag kommer aldrig veta

för jag är lika blyg som honom

och vi kommer aldrig någonsin se på varandra på samma gång,

så frågan är;

ser du någonsin på mig med samma undran inom dig?