Går till sängs vid tolv med strumpor i mitt hår och ett huvud fyllt av sorg.

Precis vad jag behövde, en kväll med potential som förstörs av naivitet. Och om folk börjar säga att jag alltid gör så här, att det fanns en lösning eller att de inte kan lita på mig så lovar jag att jag tar livet av mig. Fake friends are all that i have.

  Den där stunden av klarhet när man ser sig själv och bara kan tänka; wow. Man känner sig förtrollande vacker. När man sen inser att det där perfekt lagda håret kommer förstöras under sömnens gång och att det där smickrande sminket måste bort så genomrusas kroppen utav ett slags sug; en längtan till en annan stund, en annan plats. Det är förödande.
  Än mer att jag önskar att jag var där med dig. 

Idag vågade jag gå omkring i linne i skolan, jävlar vad jag är stolt alltså.

Någon gång i sommar med lillasyster. Blev bländad av solen, var egentligen relativt glad med livet hahaha.